Nero d’Avola även känd som Calabrese) är den viktigaste och mest planterade druvsorten för rödvin på Sicilien. Stora volymer av Nero d’Avola produceras på ön varje år och har har så gjorts under århundraden. Druvan har stor historisk betydelse för Sicilien och tar sitt nuvarande namn från staden Avola på öns sydöstra kust. Området var en grogrund för handel och befolkningsrörelse under medeltiden och Nero d’Avola användes ofta för att ge färg och kropp till lättare viner på det italienska fastlandet.

Översatt betyder Nero d’Avola ”Svart av Avola”, en referens till druvans distinkta mörka färg, men dess exakta ursprung är föremål för debatt. Regionen Kalabrien kan göra anspråk på sorten via dess synonym Calabrese (som betyder ”av Kalabrien”), även om denna term kan vara en härledning av Calaurisi, ett gammalt namn för någon från Avola.

Under större delen av 1900-talet användes Nero d’Avola som en blanddruva och namnet förekom mycket sällan på vinetiketter. Vid sekelskiftet mot 2000-talet hade dock druvans värde förändrats avsevärt, och det är nu vanligt att även hitta Nero d’Avola producerad som ett endruvs vin. Den jämförs ofta med Syrah och uppvisar många liknande egenskaper.

Beroende på produktionsmetoder kan Nero d’Avola göras till tätt och mörkt vin som lagras på ekfat och lämpar sig för lagring, eller unga och fräscha viner. Yngre viner visar smaker av plommon och saftiga, röda frukter, medan mer komplexa exempel erbjuder smaker av choklad och mörka hallon.

Nero d’Avola har vanligtvis höga tanniner, medium syra och en fyllig kropp. Men det kan också vara mycket elegant om det odlas på högre höjder där svalare temperaturer begränsar alkoholnivåerna. Den trivs på den östra delen av Sicilien och testas i Australien och Kalifornien. På grund av sin generösa färg framställs Nero d’Avola ibland som rosévin.

Bild: Mia Buchmann