Sangiovese betyder ”Jupiters blod”Druvan ses som Cabernet sauvignons italienska motsvarighet i kvalitet, åtminstone i Italien. Sangiovese har planterats på andra håll i världen, t.ex.Rumänien, USA, Argentina och Australien, men ingenstans har den kommit i närheten av den kvalitet som den numera konstant uppvisar i Toscana.
Man tror att druvan har sitt ursprung i Toscana eller i den närliggande regionen Emilia-Romanga. Nya DNA-rön har visat att Sangiovese genetiskt består av 50 procent Ciliegiolo, en välkänd gammal druvsort från Toscana, och 50 procent Calabrese Montenuovo. Den senare druvan återupptäcktes för ett taq sedan i regionen Kampanien.
Sangiovese är utan konkurrens den mest odlade och mest kända druvan i Italien och den odlas i hela landet men är mest känd för vinerna ifrån Toscana i mellersta Italien och då speciellt Chianti. Här hittar man allt från unga, fruktiga viner i bastklädda flaskor till de mer kraftfulla fruktiga, fylliga vinerna med beteckningen ”classico”. Precis som Pinot Noir muterar Sangiovese lätt, vilket skapat en uppsjö av olika kloner med ganska stor inbördes skillnad. De två viktigaste klonerna är Sangiovese grosso (stor sangiovese) och Sangiovese piccolo (liten sangiovese). Sangiovse grosso har, något motsägelsefullt, mindre bär och lägre skördenivåer men tjockare skal. Det ger mörkare, kraftigare viner med mer koncentration och kraft som ofta är lämpade för längre lagring. Sangiovese Grosso identifierades på slutet av 1800-talet av producenten Biondi Santi i Montalcino och idag görs all Brunello di Montalcino av just den klonen.
Toscana, ljumma vindar, värme präglar druvan där körsbär och vanilj dyker upp i en stram förpackning. Sangoviese utmärks av röd, mörk frukt, hög syra och hög strävhet, doft av örter, körsbär och mandel Andra beskrivningar brukar vara viol, tomat och te. I de rustikare varianterna adderas tomat, inslag av mörka bär, örtighet och ofta lite läder. Strävheten blir kvar vilken bör mötas i maten med sälta, fett och en bra syra.
Underbart till pizza och pasta. Tomatsåsen har vi syran – gärna några droppa vinäger i såsen, torkat kött och parmesanost innehåller sälta och fett. Torkad tomat, ost och olivolja till salladen och du har smaker som matchar vinet.
Gryta på kalv eller fågel med rosmarin, medhavskryddor, gärna lite citron toppat med oliver och parmesan. Till en kraftigare sangiovese fungerar fläsk, ox och lamm. Tänk på att ha med syra och fett, potatisgratäng med medelhavstouch. Såsen ger dig möjligheterna – bygg bryggor genom att koka med torkade tomater, oliver eller köttrester. Lite balsamicovinäger höjer syran och det matchar vinet.
Enklare Sangioveseviner bör drickas inom ett par år. Finare viner från till exempel Chianti Classico och Brunello di Montalcino vinner en hel del på att lagras. Den sistnämnda ibland uppemot 15-20 år.
Tack Vinkällan för inspiration.
Bli först med att kommentera